Trevlig nationaldag, önskar vi

Man har alltid nära till en sjö när man är i Småland. Var man än är. Vi har promenadavstånd till en sjö, och cykelavstånd till två från vår gård. Det finns inget så svalkande, uppiggande, och renande för kropp och själ som en småländsk insjö. Nu var det dags för sommarens premiärdopp.

Vi bestämmer oss för att dela på hästar och får. Fåren behöver lite kraftigare och rikare bete, eftersom tackorna diar sina lamm fortfarande, och lammen behöver växa till sig.

Och samtidigt behöver hästarna lite magrare bete. Det är framförallt Shanti som lätt äter sig lite för tjock. Om han gör det, om han äter lite för mycket, då får han ont i sina små hovar, och vill helst inte gå alls. Men vi har märkt att om Mysan ser att det finns en risk, då tar hon sitt ansvar som ledarhäst, och tvingar honom att röra på sig. Fantastiska djur i fantastiskt samspel. Här ses Shanti tillbaka i vinterhagen, på det magrare betet.

Här ses Mysan och Natira. På samma, lite magrare, bete.

Naturen, med all sin blomsterprakt, gör mig verkligen lycklig den här perioden. Runt vår trädgård i en häck växer väldoftande syrener. De är helt fantastiska just nu.

Runt om på gården växer mängder av rönnar. Just nu blommar de som vackrast och lovar mängder av rönnbär till hösten.

Längs med ängskanterna hittar jag sommarens vackraste ”klockor” i form av humleblomster och sagolikt väldoftande liljekonvalj.

I växthuset fortsätter det att hända grejer! Tomatplantorna visar små knoppar. 

Paprikaplantorna gör samma sak. Små, små knoppar. 

Vår stolthet, vitlöken, växer och frodas, och potatisen ser faktiskt ut att kunna ge något till midsommar. 

I drivbänkarna har vi faktiskt redan börjat skörda rädisor och sallad. Även lite rödbetsblast gallras ner i grytor. 

Bakom växthuset står en krusbärsbuske. Den har aldrig haft så mycket utrymme som nu. Den har tidigare stått mitt i syrenhäcken. Nu står den i söderläge och har lä från växthuset. Detta har gjort att den, i år, verkar komma att ge så mycket bär, att inte grenarna verkar kunna bära. Henri binder upp och hjälper den. 

Våra vinbärsbuskar lovar mängder av röda vinbär till sommaren. 

I kryddträdgården har en oinbjuden, men ack så välkommen akleja flyttat in. 

Nelly och Novalie hälsar på! Nelly behöver sova så sött. 

Under tiden går jag, Novalie, och Prima ut på promenad i hagarna. Novalie och Prima leker och leker. Här ses Novalie fundera över nästa busstreck. 

Som så många gånger förr, hamnar vi vid dammen. Novalie kastar ut pinnar, och Prima passar på att bada. 

Vi hittar också sommarens första groda. Liten och söt. 

Två hästar har flyttat in till granngården. Detta är det mest spännande som har hänt på mycket, mycket länge, tycker våra hästar.  Hela dagarna hänger de borta vid det angränsande staketet. Grannens hästar är inne om nätterna. Gissa om vi hör på morgnarna när de släpps ut. Det gnäggas i högan sky och galopperas så fort det bara går för att välkomna. Och på kvällarna när de går in ekar de förtvivlade gnäggningarna över Brunseryd.

Efter åtta dagars penicillinkur för juverinflammation är det dags att släppa ut Cecilia och hennes lamm. Det är dags att sluta handmjölka hennes sjuka juver och hoppas att hon klarar resten av tillfrisknandet själv. Hon ser ganska pigg ut, så vi hoppas på det bästa. Det första dygnet låter vi henne vara tillsammans med hästarna (då har hon möjlighet att gå in, och att få lite extra kraftfoder). Men hon bara går omkring och ropar på sina får-vänner, så nästa morgon tar vi ner henne till de andra fåren.

Det verkar gå bra. De välkomnas hjärtligt av de andra. Cecilia har alltid varit ganska hög i rang, och vi ser att hon snabbt tar tillbaka sin position. Det är ett gott tecken. Men helt återställd är hon ju inte. Vi kan bara hålla tummarna och hoppas. Det fina, näringsrika betet hjälper henne nog.

En trevlig nationaldag tillönskar jag er med denna bild på vår tillfrisknande Cecilia och hennes tre lamm i det gröna gräset.

//Sonja